Om konsten att osynliggöra svenska författare…

Jag undrar, hur kan någon över huvud taget ha åsikten att översättarstödet av svensk litteratur ska bort?
Vissa saker är obegripliga *hyperventilerar*.
Det lilla fjuttiga stödet (i jämförelse med våra nordiska grannläders) som över huvud taget funnits, ska från 1 maj skrotas helt. Vilken bild av Sverige ska vi nå ut med i övriga världen?

Just det – ingen annan än noll koll, plåt, granit och skrot.
Du har helt rätt, min vän.

Sträckläsning är härligt

Vet du, jag har haft två dygn med påtvingad stillhet efter cortisoninjektioner i knäna. Jag fick låna ”Kvarleva” (Per Källén) av en vän, och den har jag sträckläst. Det var länge sedan en bok fångade in mig i sitt garn så till den milda grad. Jag tyckte om eftertänksamheten, spänningen, livslögnerna, de dolda motiven.

Ledtråd till vad boken handlar om
http://www.medelhavsmuseet.se/smvk/jsp/polopoly.jsp?d=1232&a=5482

Prisvinnare blir film

Det är skönt att höra din röst igen. Är du trött efter helgen? Det blev lite för mycket representation, jaha Inte så mycket läsande, alltså…  Inte för mig heller, faktiskt. Men, du…
vad tror du de här boktitlarna har gemensamt?
”Ett öga rött” av Jonas Hassen Khemiri, ”De i utkanten älskande” av Johanna Nilsson, ”I skuggan av ett brott” av Helena Henschen.
JA, de ska bli film. Men mera då?
Va? Vet du inte?
Jo, de har samtliga vunnit utmärkelsen Stockholm Läser 2005-2007. Priset är instiftat av författarinnan Helena Sigander.

Engagera dig i  ”Stockholm läser” http://www.sigander.com/laser.html

Böckerna som inte blir lästa

Jo, du… Vad har du för böcker som ligger och skräpar där hemma? De där fina utgåvorna du fick i present, det är dem jag tänker på. Och dem du själv köpte men aldrig läste. För det blev liksom aldrig av.
Själv har jag  ”Det andra könet” av Simone de Beauvoir som ett slags dåligt samvete. Den har legat på nattygsbordet i två år utan att jag mer än öppnat den och läst några sidor. Vad hände? Jag vet inte. Jag tyckte ju om det jag läste. Hade tänkt ägna den min sommar förra året, men det blev en hektiskt sommar. Jag var väldigt mycket i farten. Hade ingen ro att vara hemma. Och vem släpar med sig en tegelsten runt i staden?

Mer om Simone
http://sv.wikipedia.org/wiki/Simone_de_Beauvoir

Varför man läser

Det finns säkert lika många åsikter om varför man läser som det finns människor. När du, som anser dig ha för lite tid att läsa, införskaffar Marcel Prousts romansvit ”På spaning efter den tid som flytt” i sju band – då  lär det finnas ett uppdämt behov, om man säger så.

På mitt bibliotek finns en skylt med budskapet att genom böcker lär man känna människor utan att behöva umgås med dem.
Så kan man också se det.

Men när jag tänker på mitt eget läsande, så kan jag omöjligen uttrycka mig bättre än vad Herman Lindqvist gör i Bonniers bokklubbs författarbilaga ”Man måste läsa böcker om man inte ska förtvina och torka ut till ett dött skrutt.” Herman är en man i min smak

Bibliotekskatalogen
www.ssb.stockholm.se

Inkonstafs invångar

Min syster – hon som du sa skulle kunna övertyga vem som helst till vad som helst -  är väldigt sjuk nu. Kan inte tala, kan inte förstå, kan inte ingenting. Jo… skrivförmågan har hon kvar, och den vackra handstilen. Så här skrev hon när jag hälsade på henne senast, när jag satt tyst bredvid henne med kaffekoppen som sällskap.
Inkonstafs invångar.
Hon har hittat ett språk som inte finns.

Gösta Bohman (ja han, tidigare moderatledaren och Carl Bildts förre svärfar) skrev om sin sorg över hustrun i biografin ”Sagan om Gunnel”. Det är en stark skildring. Jag känner igen ilskan och vanmakten som familjen kände inför det hopplösa. Och att de ingenting förstod  – när symptomen på demenssjukdom kom.

Stöd forskningen kring hjärnans sjukdomar
http://www.hjarnfonden.se/om/om.shtml
 

Möte med en eurasier

Ända sedan barnsben har jag spanat in och gissat hundraser. Jag och kompisarna lusläste böcker som ”Hundar i världen”  av Carl-Johan  Adlercreutz. Men igår gick jag bet. Det var på tunnelbanan under färd från Slussen norrut.
Vid mina fötter vilade en för Sverige ny hundras – godkänd sedan1994. En Eurasier. Spännande.Jag frågade matte om vad som utmärker rasen, och hon sa att den aldrig skäller utom då man råkar peta till den med foten.  Så bisarrt. Men det kanske var hennes sätt att påpeka att jag skulle vara rädd om hunden. Vi människor kommunicerar ju så kryptiskt. Någon vidare vakthund är inte eurasiern, sa hon. Ändå reserverad mot främlingar. Och för vårt land mycket ovanlig. Pojkarna föds med blå tunga och flickorna rosa, näe nu ljög jag visst. Men road av motion är den i varje fall inte.

Skaffa din egen eurasier
http://www.eurasierklubben.se/

Rapport från en stökig tillvaro

På morgonkulan har jag utfört en städmanöver som huvudsakligen bestått i att plocka tidningar och böcker från golvet samt att dammsuga detsamma.
När det kommer till städning är jag halvhjärtat autodidakt och i total avsaknad av förebilder. Inga till mig nu levande släktingar städar själva eller kan tala om för mig hur det ska utföras. Till min hjälp har jag därför införskaffat ”Hushållshandboken  – Din tröst i hemmet”.

Hushållsträsket wisar wägen ur wardagskaos
http://www.hushallstrasket.nu/flashfilmer/bokhylla.html

Vatten hör bön

Det är en vacker tanke. Mer om detta finns att läsa i bildboken ”Budskap från vatten” av  japanske forskaren Masaru Emoto.
Men Skatteverket hör inte bön. Det är jag säker på. I förtvivlan försöker jag hantera en blankett de fått för sig att jag ska fylla i. När jag ringde dem igår (och bad om hjälp) sa de att jag ska dividera en fiktiv summa hit och dit enligt ”förenklingsregeln” fast kanske på en annan blankett än den de skickat. Jag hörde dem överlägga med varandra i bakgrunden om blanketter som fått namn efter världens högsta bergstoppar. Alltså; jag avslutade samtalet – orkade inte höra den malande rösten komma tillbaka.

Nu ska jag gå och dricka ett glas vatten. Och tänka vackra tankar.

Radiointervju med Dr. Emoto
http://www.worldtalkradio.com/archive.asp?aid=8915

Skakande skildring om kamp för livet

Alla de där sakerna vi skulle ha gjort, jag saknar dem. Det var inga löften du gav. Men det var förhoppningar jag hade. Nu sitter jag här i min kammare medan solen skiner på en jävligt blå himmel som inte är min. Nu ska du inte tro att jag är bitter. Näe, sådant är skamligt, ägnar inte jag mig åt.
BBC-journalisten John Man har skrivit om udda människoöden i ”Hon ensam överlevde”. Jag sitter med den i handen och äter musli (hur skriver man ett tyskt, ja du vet vad jag  menar?) med havremjölk och tranbär. Det är en hygglig kost för överlevare. I varje fall inte ohygglig.

Även om  jag föredrar rostat bröd som dryper av smör och marmelad…

Ogräsmatlagning
http://inspira.cc/ml/mariel/halsametodik/ogrmat.html