Du… jag har länge fångats av titeln på Håkan Nessers bok. Jag har inte läst den, har ingen aning vad den handlar om, men senaste dagarna har jag haft lust att presentera mig så när jag svarar i telefonen eller möter någon som tar mig i hand.
Min älskade hund dog i mina armar den 11 juli. Det har fyllt mig av undergångskänslor:
Hur ska jag kunna leva vidare när ett så underbart och oskyldigt väsen har plågats och ingenting kunnat berätta?
Människa utan hund, det är jag.
Alla som har varit i min sits vet vad jag talar om.

Inlägget är en hyllning till Peppe.

Underbara vovvar http://www.schipperkeringen.se/

Idag börjar Stieg Larssons tredje bok Luftslottet som sprängdes som följetong i DN.

Artikel om Stieg
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2204&a=656569

Vet du, käraste, att jag kom hem i taxi med två kassar böcker från min senaste bokfylla?
Vi var hembjudna, några stycken, till en flyttande vän som ville begränsa sig till 30 flyttkartonger och därför tillät delar av bokhyllan att abdikera.
Vi fikade och rotade i bokhögar och hade väldigt trevligt. I mina kassar plockade jag hemmavid upp t ex Stieg Larssons Flickan som lekte med elden, Peter Robinsons I ondskans spår och Michael Conellys Fallen ängel. Det kommer att bli givande sommarläsning (Biblioteket får nog klara sig utan mina sedvanliga julibesök).
 Jag planerar också  att hyra film. I mina bokkassar ingick Bonniers Filmguide med 10.000 titlar från de senaste tio åren.

Egentligen är film bäst på bio
http://www.sf.se/clayton

Deckare från 70-talet är intressant läsning. Man glömmer så lätt hur det var.

I  P.D James Ett opassande jobb för en kvinna, An unsuitable job for a woman, från 1972 menas att det opassande jobbet är – detektivens. Bokens hjältinna är först och främst utbildad maskinskriverska och har halkat in i den hårdkokta businessen på ett bananskal.

Ja, du. Har du anställt en maskinskriverska i beige mockakjol och grön jumper?

Anno 1972 var jag 19 år och hade faktiskt gått en kurs i maskinskrivning, kunskaper som jag som journalist haft mycket nytta av…

… medan mina manliga kolleger skrev med pekfingrarana. Det var omanligt att kuna hantera tangenterna på en skrivmaskin, visade på en lägre utbildning.
Ja, jävlar… *suckar*…

Maskinskriverskan i trettioårsåldern från 70-talet, hon tillhör idag gruppen kvinnor som utgör 80% av dagens låginkomstpensionärer.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=652044

Har du hör ryktet som säger att Stieg Larsson trampade upp på Norstedts förlag med manus till tre deckare i en plastkasse?
Tala om arbetsmara!
Nåväl, förlaget blev överförtjust och beslutade ge ut böckerna, men tvekade inför namnet på debutboken Män som hatar kvinnor, men så blev det den titeln i alla fall. (just det finns att läsa i Larssons brevväxling med förläggaren).
Innan någon av böckerna gavs ut – och blev storsäljare – hade Stieg Larsson redan lämnat denna världen. Han hade en hög arbetsbelastning och strök visst med i en hjärtattack.

Läs brevväxlingen här
http://www.stieglarsson.se/

Vet du att var fjärde vuxen person i Sverige har svårt att läsa en vanlig text?
 
Bland LL-förlagets nyutgivningar finns John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in i lättläst version som Vampyren i Blackeberg.

8 sidor lättlästa nyheter
http://8sidor.lattlast.se/?page=42

Du känner dem säkert… människorna som är lika känslosamma som vithajar. De använder sig av härskartekniker; ser på klockan medan du talar till dem, eller bläddrar i sina papper, rent av reser sig och går en sväng till fikaautomaten. Allt för att visa dig och andra hur obetydlig du är. Och deras kompisar är inte bättre, de som osynliggör dig genom att inte svara på mejl, släppa en dörr rakt i ansiktet på dig och se rakt förbi dig utan att notera din närvaro.
De ler mot dig ibland, för att liksom uppmuntra och det känns lika ärligt som ett parti poker.
Dan Glimne som har skrivit ”Pokerhandboken” är även författare till ”Världens största svindlare”. När du har läst dem är du redo att kasta dig in i det sociala spelets tråkvariant.

Du vet…  den där känslan av att du nog parkerat bilen någon annanstans när du inte hittar den, har svårt att inse att den faktiskt är stulen?

En liknande känsla fick jag när jag läste Aris Fioretos Essä om Tadeusz Borowski i DN den 6 maj, fast tvärs om. Det finns en formulering som inte borde vara där. Jag läser texten om och om igen, men den försvinner inte.
Efter en beskrivning av Borowskis olika svåra livsöden som fick honom att vilja ända sitt liv, skriver Fioretos så här:
”Som om detta inte var nog födde hustrun en dotter tre dagar före självmordet. Till slut måste kraften, eller åtminstone hoppet, ha svikit”.

Eh…?
 

Minns du 3 maj 1993?
Du sa att inte ens vi själva skulle kunna rekonstruera den dagen, så visst tror jag att du minns.

Det var då FN instiftade Word Press Freedom Day.

Ina och jag kör med en kvarting om dagen. Alltså, vi bollar ett dokument över mejlen på morgonen där vi skriver vad som faller oss in i femton minuter. Hjärnan kommer upp i varv och blodcirkulationen ökar. Det är en toppenbra uppvärmning inför dagens arbetsinsats.