Gästskribent: Månstråle

Till morgonkaffet fick jag ett kul brev som jag just fått tillåtelse att lägga ut i bloggen. Nej, Månstråle är ingen pseudonym. Hon heter faktiskt så i passet också/Suz

Hej Suz-San!

Nu är påsken äntligen över. Ohhhh – jag tycker den är lång och urjobbig. Tänk allt godis man måste äta. Det är tradition för mej att köpa de där vackra påsk-sockeräggen som ligger bland lösgodiset. Tradition, men egentligen är de inte alls speciellt goda och de framkallar ett ännu större sockerberoende än det jag drogs med innan påsk. Dessutom älskar jag Delicatos arraksbollarna – mums.

Idag, första riktiga dagen efter påsk har jag varit på Liljeholmsbadet på morgonen och det var jätteskönt. Det brukar vara så lugnt där och de flesta har väl ont i kroppen på något sätt och softar mest omkring men idag lyckades en karl sätta fart på irritationskärringen i mej. Han simmade fram och tillbaks i rask takt (12-meters bassäng) och jag försökte irriterat hålla mej ifrån honom för han störde idyllen… Jag kände hur mina mungipor medvetet drogs nedåt likt Dagmar Ebbesen på sin tid när hon spelade arga huskors men av nån konstig anledning dök han alltid upp dit jag drog mej. Han spottade och frustade och det gillade jag inte. Efter en massa storövningar i vatten som han gjorde framför min näsa – typ hopp, olika sorts sim och armhävningar i vattnet som utfördes under stora hästfrustningar – gick han då äntligen upp. Sen mötte jag honom uppe i omklädningsrummet omklädd och med ett stort leende på läpparna. Så kan en dag i badet  också se ut….frust…

Sen tog jag mej bussledes till Södra station och gick med mycken möda  (trött och ont efter ryggoperationen) och stort besvär till Medborgarplatsen för att äta lunch på ett ställe och sen vacklade jag vidare för att uträtta två viktiga ärenden på Götgatan men när jag äntligen kom hem höll jag på att inte hinna till toaletten och jag kan säga på ett fint sätt att jag  var inte ENDAST kissnödig….. Sen skulle katten Betty släppas ut och därefter satte mej framför datorn och kolla mail för att sedan stupa i säng för att senare orka hälsa på min mamma på hemmet och äta med henne klockan fem. Gissa om jag vill det……NEEEEEEEEEEEEEJJJJJJJJJJ – men hon har börjat bli riktigt tjatig och glömsk i en stor hemsk blandning men jag tar ju hand om hennes räkningar så jag får väl ta några värktablett till och åka iväg. Men—-jag måste röra på mej. that´s for sure – det är stränga order från sjukgymnasten så här efter ryggoperationen. Pussa på Assar och Peppe

Kram från

Månstråle

 

Liljeholmsbadet

http://www.stockholm.se/Extern/Templates/Page.aspx?id=60179

 

Gästskribent Annie Gradén: Nu har min nya bäbis kommit

Den kom förra veckan med bud, med darrande händer packade jag upp lådan med de 25 författarexemplaren. Den här gången är guideboken blå med en fin bild på en pappa och tre barn, allt i jämställdhetens namnJ Jag bläddrar snabbt igenom de 194 sidorna, nervös för att tryckfelsnisse ska ha missat den viktiga texten till Etnografiska museet även denna gång. Jag drar en lättnadens suck när jag inser att så icke är fallet. Allt som ska står med. Det enda fel jag hittar är en symbol som hamnat lite tokigt – men lite skit i hörnen får man väl tåla.

2003 kom den första ”Stockholmsguide för barnfamiljen” ut. Då var det en euforisk känsla att hålla den färdiga slutprodukten i handen. Alla dessa månader av att fara runt med barnen på olika aktiviteter, söka rätt på all information och att med ord beskriva alla dessa platser jag besökt hade fått en fast form av en bok. Den tog ett år att skriva. Uppdatering gick avsevärt snabbare. Och barnen har nu hunnit växa sig stora – de vägrar kategorisk att åka till ett enda museum! ”Inte förrän Naturhistoriska bytt ut sina utställningar tänker jag åka dit”, säger 10-åringer. 9-åringen håller med. ”Vi måste ha varit där minst 1 000 gånger nu”. Det är ingen mening med att ens fråga tonårssönerna längre. Mamma får vackert göra något annat på helgerna. Vika tvätt kanske? Läsa en bok?   

Borta är den tid då ett museibesök stod högst på vår söndagslista. Då familjen packades in i bilen och sedan ägnade timmar åt att titta på spännande kryp, fiskar, målningar, stenar, sagofigurer, riddarrustningar, apor, fjärilar och gud-vet-vad. Då vi trötta men glada återvände hem med nya kunskaper och minnen. Det var under de åren som idén om att skriva en guidebok särskilt för barnfamiljer föddes. En guidebok över Stockholm där man förutom tips på vad man kunde göra med barnen även kunde bli upplyst om t.ex. att man inte får ta med sig barnvagnen in på olika ställen. Jag minns en gång då yngsta dottern var nyfödd och vi skulle gå med alla fyra barnen i ålder 0-5 till ett ställe och vi fick avbryta hela äventyret för att vi inte kunde kånka runt på bäbisen också. Jag minns att jag tänkte att ”det här borde jag ha vetat om” när sönerna grät av besvikelse över det inställda besöket. Visserligen hamnade vi någon annanstans, men minnet bet sig fast i mig och när så guideboken blev verklighet var det viktigt för mig att just den här sortens information skulle komma med. Inte bara varning för läskiga vaxdockor, barnvagnsstopp etc. utan även information om att man kan låna saker som vagnar och bärselar. 

Även om den tiden verkar vara över för just vår familj och jag sedan länge upphört med att sakna barnvagnsproblematiken, kommer glädjen över att ha kunnat ge dem möjligheten att se allt det kuliga Stockholm erbjuder oss barnfamiljer att finnas kvar – för alltid.

Nu hoppas jag att guideboken ska inspirera andra barnfamiljer, och som mamma till boken kommer det bli spännande att se om även denna min bäbis  kommer att kunna resa sig upp och gå – alldeles av sig själv.

Annie Gradén

 

http://www.boksson.se/stockholmsguide-foer-barnfamiljen,9789163839887.html

Carola E.M Lööf om Kostova

 

Carola E.M Lööf

Det kom ett mejl från min vän & kollega … 

… håller på och läser Elizabeth Kostova, Historikern – en seg och långtråkig bok om ett ämne som borde vara intressant, nämligen Dracula. Jag fattar inte varför jag läser klart den men jag känner att har jag tragglat mig genom alla dessa sidor så vill jag banne mig veta slutet. Författaren har blandat olika stilar i boken. Bl.a. så är det tidsperspektiv (då- och nutid), det är dagboksanteckningar kontra brev- och vykortsanteckningar, samt lite krönikor från medeltida texter, och en stor portion politisk historia från Rumänien, Belgien, Turkiet och Ungern. *suck* Det är bara att läsa på – jag har snart läst ut den…

Carolas blogg

http://www.carolaemloof.blogspot.com/

Carolas blogg